Tidsbunden scenografi

Läser en intressant kommentar om ett inlägg på Peter Englunds blogg , Englunds inlägg handlar om tv-serien Mad Men (Med det underbara vertigoinspirerade introt) och scenografiarbetet med den.

"Jag läste en intervju av en skaparna bakom Mad Men där han sa att ett av knepen med att skapa den trovärdiga tidiga sextiotalsmiljön var att inkludera rekvisita som är från 50-talet och som därmed ett par år gamla när serien utspelar sig. Ofta tror jag att man i historiska dramer försöker skapa en för tidsmässigt ren miljö och någonting med det bryter vår 'suspension of disbelief'"

Det här typen av tänk kring scenografin är intressant. En film som arbetar med det är den bioaktuella Låt den rätta komma in, som på ett utmärkt sätt blandar in 70-tals rekvisitan i 80-talets Blackeberg. Ett annat exempel är filmen Blow med Jonny Depp, där man använder greppet för karaktärsbygge. När huvudkaraktären George på 80-talet till slut åker fast för sitt kokainhandlande, bär han fortfarande kläder av samma snitt och typ som han bar när hans karriär och liv peakade i början på 70-talet. Michael Lindsey-Hogg arbetar med något liknande med karaktären Bridey i Brideshead Revisited, som på 30-talet bär samma typ av kläder som han bar på 20-talet. Men i det fallet beror det inte på att Bridey peakade under 20-talet, utan på att man vill visa hur hans stockkonservativa uppenbarelse inte klarade av övergången till nytt årtionde.

Låt den rätta komma in leker även med nostalgins konventioner på andra sätt, Gyllene tider figurerar på soundtracket, men det är ingen av de uppenbara gamla hittarna. Alfredsson har istället bett Per Gessle skriva en ny låt som skulle låta som Gyllene tider lät under 80-talet. En gammal Gyllene tider-låt skulle för lätt kunna distrahera publiken och föra in den i nostalgiska tankebanor, istället får man nu en känsla av tidigt 80-tal utan att fokuset från berättelsen försvinner.

(Uppdatering: Även utmärkta Weird Science har skrivit om detta, upptäckte jag precis. Se deras inlägg här.)