Lars von Triers fadersuppror

Lars von Trier är en regissör som ofta sätter upp begränsningar för sig själv, för att tvinga sig själv att utvecklas som filmare. Han skapade t.ex Dogma-manifestet tillsammans med Tomas Vinterberg och han har i sin Amerikatriologi arbetat med frånvaron av scenografi.

För ett par år sedan spelade han in en dokumentärfilm The five obstructions, där han utsatte sin gamle mentor, filmaren Jörgen Leth, för en rad begränsningar. Jörgen ska i filmen göra fem stycken remakes av sin gamla kortfilm Det perfekte menneske från 1967. För varje nytt försök ger von Trier honom olika förutsättningar. Men det är inte bara tekniska begränsningar, han utmanar också Leths moral som filmare och tvingar honom att ifrågasätta sina egna drivkrafter i filmarbetet.

I konversationerna med Leth gör von Trier skäl för sitt gamla Riket-citat, ”att ta det onde med det gode”, det är mindgames på hög nivå där von Trier omsöm lyfter Leths prestationer och ömsom skjuter ner hans försök. Men trots allt, är det ändå ett kärleksfullt porträtt, ett sorts missriktat försök att hjälpa Leth (både ur en depression och att göra intressanta filmer, då han på äldre dar stagnerat). Ett litet ömsint fadersuppror, perfekt en bakfull söndagseftermiddag.