Årets bästa.

Årets bok:
En dramatikers dagbok.
Såhär i backspegeln är nog Lars Noréns dagbok årets läsning, jag sträckläste den i somras under några intensiva sommarmånader när jag jobbade på Stockholms stadsteater. Utöver det lättsamt underhållande branschskvallret, fanns också många intressanta inblickar i Noréns skrivprocess och arbete som regissör. Påverkad blev jag hursom av läsningen, när jag läste om skilsmässan till C var jag själv mitt i ett uppbrott från min dåvarande partner. Noréns meditativa stil med korthuggna meningar, blev välkommet kvällsällskap i en tom lägenhet i Stockholm i juli och på något sätt ett stöd under den perioden.

Årets film:
Låt den rätta komma in.
Såg den på filmdagarna i Malmö i maj och blev helt tagen, tjatade om den för mina vänner ändå fram till premiären i oktober. Det är årets film av flera anledningar. Revanschlusten som föds i Oskar när han blir utsatt, känns verkligen som en 12-årings svart/vita revanschlust. Kärlekshistorien mellan Elli och Oskar är så gripande och ärligt skildrad. Scenografi- och kostymarbetet är helt fantastiskt. Och slutet: Det är onekligen moraliskt helt förkastligt att mörda mobbande barn i badbassänger, men i kontexten och filmens universum känns det helt rätt, det är ett mycket tillfredställande slut.

Årets tv-serie:
Mad Men.
Klar utmanare till Six feet under som den mest beroendeframkallande serien hittills. Slutspurten på säsong 2 är så bra att jag får rysningar bara av att tänka på den. Donald Drapers öde kommer fortsätta att fascinera under 2009.